John Guthed Photography
JOHN GUTHED PHOTOGRAPHY

Blog

DEEP SOCIAL / SHALLOW SOCIAL


”John, hur blir jag lika framgångsrik i sociala medier som just DU” har ingen sagt till mig, någonsin. Men här är några saker jag försöker tänka på när jag postar om vad jag gör och varför jag borde göra det för dig. 

Det finns en insikt därute som jag tror stenhårt på, den om skillnaden mellan shallow social och deep social. Alltså den nymornade insikten att vi använder olika sociala medier på olika sätt. Om shallow social är Facebook, Instagram och Twitter - lättscrollade, annonstyngda sammanhang där du knappt minns vad du såg när du stänger av telefonen när du är klar - är deep social platsen för dina verkliga intressen.

Fiskeappen Fishbrain är ett bra exempel. Träningsappen Strava ett annat. För i en tid där reklamtrötthet, adblockers och videor på autostart tar upp mer och mer av de grunda medierna - vart tror DU att folk tar sig då? Exakt, Till kanalerna som erbjuder något verkligt vettigt, i ett sammanhang renons på annonser. Som en mer raffinerad variant av din favorittråd i WhatsApp, den där alla delar samma intresse, där du inte släpper in någon som inte visdat att de förtjänat det.. Adderar du dessutom en lodrät axel på det här resonemanget, med idéen om nytta på den vre sidan sidan och det om nöje på den undre, så kan du själv plotta in var du att du hittar människor som är intresserad av dig och ditt erbjudande och var du vill vara. En gång för alla - internet ändrar inte vad vi är intresserade av, bara hur vi är det.

Och var.

Hela tiden.

Rätt kanal för rätt material
Som fotograf använder jag primärt Instagram och EyeEm. Den senare är intressant, eftersom den låter användarna sälja sina bilder, men också för att användarna är avsevärt med dedikerade ämnet fotografi än vad Instagrams någonsin kommer bli. Facebook, kan tilläggas, är för mig helt ointressant. Det är EyeEm som visat sig vara grejen för mig. 

EyeEm har 19 miljoner medlemmar och jag är för tillfället Featured photographer där, vilket naturligtvis hjälper.  Dessutom valde de ut mig som en av tio att hålla ögonen på i september förra året. No biggie för dig, kanske, men för mig var det en stor grej. För att int tala om mitt följarantal, som drog iväg från knappa 300 i januari till närmare 11.000 personer idag. På Instagram har jag runt 4000 följare, vilket inte är mycket. Men poängen är att jag vet vilka de är vid det här laget. Och några av dem är jag grymt  nöjd med att ha fått som följare. 

Jag tillskriver det två saker, Ett envetet postande vid ungefär samma tid, i över ett år, samt poster som faktiskt gav mottagarna något; foder för deras intresse. Kontentan? Posta regelbundet, posta med ambitionen att dela med dig. Inte jaga likes. 

Hashtagg, schmashtagg
Släpp hashtaggarna. Jag har aldrig trott på principen om att tagga upp allt du skriver om med hashtaggar. Ärligt, hur många gånger har du nyfiket klickat på en nyuppfunnen sådan för att se vad mer döljer sig bakom #mammaärvärddet?  Exakt. Men sluta för all del inte med hastaggar.  Jag har taggat upp allt jag postar med samma #johnguthedphotography. Men det är typ det. 

Statsen, baby. Statsen.
Jag har aldrig haft som ambition att nå miljoner. Igen, jag är mest glad över att ha fått de jag har. Men vilka är de? Well, en snabbkoll visar att runt 24% av alla mina följare kommer från USA, sedan Storbritannien, Sverige, Hollad och Tyskland. De kollar materialet kring lunch, tretiden och vid 12 på natten. 80% har mellan 100 och 1000 följare själva , resten mellan 1000 och 10.000 men avsett vilket -  tre, fyra timmar efter att jag postat något är det i stort sett förbrukat. Med andra ord - ingen bryr sig. Jag har en ”loverate” på 6,85%, vilket alltså är antalet likes delat med antalet följare. Siffror som jag i stort sett skiter i, men som väl iallafall ger någon sorts indikation på hur intressant det jag postar är för de som trots allt väljer att ge mig sin uppmärksamhet.  Det är ju den jag vill ha. 

Bildtexter
Jag har en vän, en fotograf, som är mycket bättre än vad jag är. Han har som princip att bara skriva tre ord till varje bild. Jag tänker tvärtom. Ju mer jag skriver, ju mer jag tänkt till och ju roligare det blir - desto mer engagemang får jag. I en perfekt värld hade jag bara postat en bild, jordens befolkning hade gått ner på knä, men där är vi inte än. Då väljer jag att tacksamt ta emot den uppskattning jag får för det jag för och försöker ta det ett steg vidare.  Varje gång. Undantagslöst. 

Blogga då? Alla har väl en blogg. 
Well, inte ens jag hade en blogg fram tills för bara några veckor sedan. Men det tillskriver jag det faktum att jag inte visste vad jag skulle skriva om. Men nu gör jag det. Jag skriver om allt jag tar för givet, men som jag insett kan vara intressant för andra. Och om du läste ända hit, betrakta alltså den hypotesen som bevisad. Och tack för att du gjorde det!