John Guthed Photography
JOHN GUTHED PHOTOGRAPHY

Blog

AI & I

Det finns en teori som säger att om du släpper lös en flock apor i en stad, skulle de ta sig fram genom den. Den skulle se husen, bilarna, trafikljusen och inse att de var tvungna att förhålla sig till dem. Men de skulle inte fatta att någon ägde husen, att någon hyrde lokaler i dem eller att trafikljusen var till för att bilarna inte skulle krocka. De skulle bara vara i staden och ånga på, på det vis som apor ångar på genom livet i jakt på mat, sällskap och belöningar. Ungefär som valfri tjänsteman, med andra ord.  


Here comes the kicker. 

Skräckscenariot med artificiell intelligens är att vi människor en dag skall vakna upp i ett samhälle där AIn styr, men att vi inte skulle fatta det, utan fortsätta leva life, utan att någonsin tänka att vi gjorde det för att AI't hade bestämt det. Riktigt där är vi inte än, om vi säger så. Mind trick!

Sedan några månader tillbaka har jag därför gett mig fan på att få fason på tre AIn jag möter varje dag - Facebooks annonser, Apples assistent Siri och Netflix algoritm.  Själva definitionen på ett AI är ju just det - en algoritm on a mission att göra det den gör lite bättre varje dag. Men för att göra det måste den ha material att jobba med.  Så jag delar ut uppgifter, betygsätter annonser och klickar tumme upp och tumme ner på Netflix. Hur det går? Sådär. 

Än så långe, iallafall.

Facebook är ju en upplevelse i sig. Sedan några månader tillbaka har jag kört en plug in i Chrome - Data selfie - som påstår sig ganska exakt kunna visa mig vad Facebook vet om mig och mitt beteende. Det är en del visar det sig, även om jag inte ställer upp vad den kommer fram till. Detta trots att jag med en dåres envishet klickat bort annonser som är ointressanta, förklarat varför och artigt berättat för Facebook vilka som faktiskt spelat roll. 

De är inte många. 

Så vad kommer Data Selfie fram till att jag bryr mig om på Facebook? Well… Bland annat menar att jag lägger orimligt mycket tid på att kolla på en gammal skolkompis Facebookwall. En kille som bor utomlands och som jag inte träffat på flera år.  Såhär. Jag kan lätt räkna upp nittio andra människor jag interagerar med oftare än honom.  I övrigt är jag liberal, ointresserad av religion och mycket intresserad av framtiden. Vilket väl får sägas stämma, men kanske inte är mumma för dig som annonserar. 

Apples Siri växer på mig, som en trotsig tonåring som trots allt har något du gillar. Överlag är uppfostringsliknelsen rätt bra när det kommer till artificiella intelligenser. Jag har skällt, lockat, TALAT VÄLDIGT TYDLIGT och rätt ofta suckat djupt och stängt av med Siri. Men hon tar sig. Sakta, men säkert. Lite som när polletten trillar ner hos ens egna ungar och de plötsligt gör vad man säger åt dem, inte vad man gör själv. 

Netflix då? Trots allt som sagts om Netflix förmåga att förutse vad jag vill se är jag inte ens säker på att de har en algoritm. För ett tag sedan rensade jag ut alla barnprogram som hamnat på mitt konto, för att se vad Netflix elektroniska synapser kom fram till. Jag har tryckt tumme upp och tumme ner, lagt av mitt i saker jag sett och återkommit till annat jag vill se klart. Så vad tror Netflix att jag vill se helst av allt?

Brottning, tydligen.

Det enda de serverar mig är brottning. Och dokumentärer om andra världskriget. Kanske hänger det här ihop med att Netflix har ett utbud  som en bättre Statoil, jag vet faktiskt inte. Men seriöst, brottning? 

Sammantaget tror jag det ligger till ungefär såhär.

Facebooks problem är inte primärt att de inte vet vem jag är, vad jag vill och är intresserad av. Det gör de. Problemet är att de som köper annonsplats fortfarande är besatta av räckviddprincipen och mer än beredda att tulla på vad deras konsumenter faktiskt verkar bry sig om för att tillfredsställa bilhandlarprincipen om att ju fler som ser, desto fler som köper. 

Siris problem är att inte fler använder henne. Än. Det var liksom premissen när tjänsten släpptes, att ju fler som pratade med Siri, desto bättre skulle hon bli. Men eftersom Siri såldes in som någon sorts real life C-3PO blev glappet mellan förväntning och faktiskt resultat, well, stort. 

Netflix problem är inte innehållet, även om det fortfarande är sisådär. När jublade du sist över att något lagts till när du loggade in? Antagligen  handlar det snarare hur det klassificeras när det läggs in. Såhär: hur skulle du tagga upp en dokumentär om män som brottas i någon sorts amerikansk variant på hockeyns division tre östra?