JOHN GUTHED PHOTOGRAPHY

Blog

It's the context, stupid

Definitionen av sociala medier är att de erbjuder konsumenten något mer än att bara konsumera. Att lämna en åsikt, kommentera, bidra med kunskap, fylla i tomrummen och i slutändan elevera andra till ett högre medvetande. Typ. 

Hur det gick vet ju alla som någon gång läst artikelkommentarerna på Aftonbladet.se eller inläggen på familjeliv.se. Men idéen är inte dum.

Problemet är, som alltid, sammanhanget. Att ge sken av att vara i en annan kontext än vad du är.

Jag tänker såhär. 

I förra veckan köpta vi vinterkläder till ungarna. Skor, jackor, mössor. 

Dottern fick från Lindex, sonen från Stadium. Inga konstigheter, det sker varje år. Det som var annorlunda i år var kontexten. Vi satt i soffan, vid tiorycket och bestämde oss tillsammans. Detta snarare än vårt vanliga modus operandi - att deras mamma tar en dag på stan för dem (och till viss del är sig själv, men det är en annan historia). 

Det som sticker ut här är  vad som händer efteråt.  Båda levererade till sina butiker i närheten, jag hämtade någon dag efter det och på det stora hela var det en rätt smärtfri upplevelse. På många sätt en logistisk dröm, iallafall för mig. 

Sedan dess har det varit tyst från dem båda. 

Skärmavbild 2017-10-11 kl. 09.09.20.png

Tills nyss, då jag fick ett mail från Stadium där de bad mig recensera produkterna jag köpt. Min spontana tanke var att visst, det kan jag göra. Sen insåg att jag att inte fattade varför? Varför skall jag skriva en recension av Stadiums produkter och hälla den rakt ner i det svarta hål av meningslös recensioner som är internet?  Vad skulle jag skriva? ”Didrikssons jacka är jättebra! Ungen har den jämt!” Eller ”Didrikssons jacka är könsstereotyp, köp den inte. Fäll en älg och sy en egen jacka själv. Be a man.”

Jag vet fan inte. 

För det första, det här är barnkläder. Jag har inte kunnat använda dem, alltså kan jag inte recensera dem. För det andra finns det noll motivation för mig att lägga tio minuter på att fylla i ännu en andefattigt designad undersökning som - för det tredje - inte ger mig någonting i retur. Nada. Inte ens fri frakt vid nästa köp. För det fjärde, vad får Anki i Eskilstuna ut av att läsa en recension av en John E G? 

Det enda jag får är känslan av göra någon annans jobb.  

Skärmavbild 2017-10-11 kl. 10.19.48.png

För mig är det här en fråga om kontext. I ärlighetens namn är Stadium inte den första att missbruka sina användares goda vilja. 

TripAdvisor, en gång i tiden världens bästa site för alla som gillar att resa, tappade det fullständigt när de köptes upp av booking,.com för några år sedan. Från en position där ett klistermärke med deras logga på en restaurangdörr faktiskt betydde något, till att sjunka ner i ett kaos av popups, ”köptips” och mer eller mindre oseriösa bokningserbjudanden. När det enda vi fortfarande vill ha är vad siten en gång lovade - råd om våra resor.  Igen - kontexten. Sammanhanget.

Så vad göra? Idéen är ju inte dum? 

Well, vad sägs om att lämna SCB-känslan och använda något i stil med responster.com för att göra upplevelsen av att lämna ett omdöme lite, lite  roligare? Jobba med ikoner istället för textfält? Vad sägs om att inte be vuxna recensera barnkläder? Vad sägs om att kasta in ett ekonomiskt incitament  i processen?  Vad sägs om att parafrasera Kennedy när det kommer till att verka och bidra i en värld där alla kan göra sin åsikt hörd? 

Ask not what a digital world can do for you, ask what you can do for a digital world.

Det är fortfarande ett ganska bra sätt att se på sin roll gentemot sina kunder.. 

 

 

John GuthedComment